Fanny Kempe föddes 1949 i Uppsala. Hon växte upp i Sigtuna, i ett hus i skogen. Hennes familj var sprungen ur ett sammansatt möte mellan en kultur-och konstnärskrets och en aristokratisk skogsmagnatsmiljö som tycktes söka sig till och behöva varandra. Progressiva och konservativa idévärldar bröts mot varandra. Familjen både uteslöt och var sig själv nog samtidigt som den öppnade mot en samtid och en frihet att söka sig sitt eget uttryck. I familjen värderades kultur- och samhällsidé ofta högre än omsorgen om de närmaste.
Fanny drevs tidigt av att genom dikten och musiken försöka ge världen och sig själv kontur men även för att överbrygga avståndet till viktiga men frånvarande vuxna i hennes närhet.
Fanny tog studenten 1968 och ett år senare flyttade hon till Stockholm. Hon sökte en konstnärlig uttrycksform, bl a genom foto och bild, men valde musiken. Hon läste musik-, konsthistoria och pedagogik på universitetet, frilansade som fotograf, kulturskribent och kulturpedagog. Fanny bildade familj, utbildade sig till socionom och vidareutbildade sig på 1990-talet vid S:t Lukasstiftelsens utbildnings-/psykoterapiinstitut. 1989 flyttade hon till Lidingö där hon fortfarande bor. Åren 1995 och fram till sin pensionering 2016 arbetade hon heltid som kurator inom vuxenpsykiatrin. År 2020 blev hon legitimerad hälso- och sjukvårdskurator. Fanny är medlem i SKAP som textförfattare och kompositör.
Först i sena tonår skrev Fanny sina första sånger, förenade hon poesi och melodi. Avgörande för hennes fortsatta komponerande var mötet med den progressiva countrymusiken, de modernistiska riktningarna inom litteraturen, bildkonsten, den klassiska musiken och ett allt djupare förhållande till psykoanalysen. Där upptäckte hon och bekräftades hennes behov av att både få befinna sig i tradition och i fri, egen form.
Fanny skrev från början inte sånger med tanke på publicitet men sjöng gärna när familj och vänner bad henne om det.
1976 bad författaren Rose Lagercrantz Fanny att specialskriva sex sånger till en programserie för barnradion. Fanny tackade ja och framförde då för första gången sina sånger offentligt.
Fanny utvecklade sångskrivandet och inledde i början av 1980-talet ett samarbete med gitarristen Leif Olivemark och tillsammans med honom började hon uppträda live med sina sånger. Samarbetet ledde till den första skivutgivningen, singeln Möte vid havet/Den vilda natten, 1987. Singeln uppmärksammades, spelades i radio och 1989 släpptes hennes första soloalbum, LP:n, Andra ställen som producerades av Peter R. Ericson. Albumet blev kritikerrosat och Fanny benämndes sångpoet. Peter R. Ericson producerade även Fannys uppföljare och andra soloalbum CD:n Ofrånkomligt 1992. Också detta album fick ett mycket fint mottagande.
I samband med turnerandet med Andra ställen inledde Fanny ett samarbete med poeten Eva Runefelt. Tillsammans med gitarristen Richard Rolf och keyboardisten Per Leijring turnerade Eva och Fanny med dikt- och musikprogrammet Födelser ut ur mörkret. Fanny medverkade också i Evas radioprogram i serien Vattenringar.
Under tillblivelsen av albumet Ofrånkomligt fick Fanny för första gången kontakt med Pål Svenre. Pål (keyboard) och Mats Larsson (gitarr) kom då att utgöra hennes turnéband. Pål kom även att medverka på Ofrånkomligt.
Hösten 1992 slutade Fanny att framträda samt göra skivinspelningar för att ge nödvändigt utrymme för vidare studier och för att kunna försörja sig och sin familj. Tack vare att hon 1993 fick konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium kunde hon dock åren som följde färdigställa en helt ny sångproduktion. Åtta av dessa sånger finns på hennes senaste och tredje soloalbum “Vad stenar behöver” som släpptes 2012. Övriga två sånger på albumet är nyinspelningar av hennes tidigare utgivna sånger. År 2009 bjöds Fanny till att vara i en dag i Pål Svenres studio. Det blev inte bara en dag. Det kom att bli ett öppet och förutsättningslöst samarbete som ledde fram till det färdiga albumet.
Fanny är nu i färdigställandet av materialet för sin femte skiva.